Höst och äpplekaka.

Medan äpplekakan står i ugnen, så ska jag försöka få ihop några rader.Det är så härligt att kunna gå ut i trädgården och bara hämta in de äpplen man behöver. Ja, härligt och härligt! Vet inte det jag. Inte speciellt härligt att krypa under grenarna.Men nu har jag kommit på något bra. Jag fick en griptång, när jag satt i rullstol för några år sedan. Så nu använder jag den och kan stå rak och plocka upp frukten.Att det ska behöva ta flera år innan man kommer på något så naturligt. På förmiddagen var det så grått och trist här( jag förvarnade om att jag skulle gnälla hela hösten o vintern )så gatubelysningen förblev tänd. Så jag trodde det skulle vara jätteuschigt ute och klädde på mig ordentligt, när Ma och jag gick till kyrkogården. Men det var vindstilla,10+ och riktigt skönt.Nu är i alla fall pappas grav smyckad och fin. Ma var nöjd och glad att få det gjort och bjöd på gott fika efteråt,hemma hos sig. Nu ska jag ta itu med pälsen på Amigo, min perserkatt. Inte populärt. Han nyper mig i händerna med tänderna, medan jag kammar honom, så jag är alldeles rödprickig efteråt.Men jag får skylla mig själv som inte kammar oftare och då tar det lite väl lång tid, tycker väl han. Han undviker mig sedan i ett par dagar.Dom som inte vet vad det beror på, kan ju tro att jag slår honom. Men något så gulligt skulle jag inte kunna aga.
Nu ringer tiduret, så det är bäst jag slutar för idag och tar ut kakan ur ugnen.
SÅ GOTT DET LUKTAR !!!!