Frustrerad........

OOHHH.....SÅ YNKLIG man kan känna sig ibland.
Idag vågade jag inte gå ut och hämta tidningen p.g.a. att infarten var som en knagglig skridskobana. Lite lutning är det också. Mitt titanspiksben kan jag väl inte bryta ( jo,vid fotleden kanske ) och det andra får jag bara inte göra illa, för då klarar jag mig inte själv. Kan ju inte hoppa på det klena benet.
JAG VILL HA VÅR !!!!!!!!!! Men det är väl inte realistiskt, att hoppas på det än.

Tänkvärt.

Jag läste ett citat i en tidning härom dagen, som verkligen var tänkvärt:
GÖR DIG FRI FRÅN DEN SOM VILL FÅ DIG ATT TRO ATT DU INGENTING ÄR VÄRD !!!!!!!!!!!
Det får mig att tänka på alla de kvinnor som blir nertryckta och misshandlade av sina män och inte förmår ta sig loss p.g.a. att de mist allt sin självförtroende. Ja det finns även män som råkar ut för det förstås, fast det kanske inte är lika vanligt.
Jag tänker även på de barn, som hur de än försöker, inte kan leva upp till sina föräldrars förväntningar, blir nertryckta och orättvist behandlade och därför tappar självförtroendet, och känner sig oälskade. Att känna att de duger är så viktigt när de ska ut i vuxenvärlden.
Som vuxen kan man göra sig fri, men det kan inte ett barn.
En liten fundering så här på söndagseftermiddagen.

Morgonsamtal.

Hämtar tidningen 6.45..... Glashalt på infarten.........De varnar för halkan på radion.....

- Ska jag verkligen ge mig iväg till Vimmerby på vattengympa, när det är så halt och Hornvägen är ju som en isgata. JAG GÅR OCH LÄGGER MIG IGEN.....
- Ja, men tänk så skönt det är när du väl är där.
- Men är det inte dumt när det är så halt.
- Du kan ju inte sitta hemma hela vintern p.g.a. väglaget.
- Är det inte dumt att riskera livet för lite vattengympa ?
- Tänk på alla som måste åka till arbetet varje morgon. Du har inget att klaga på. En morgon i veckan !!!
- OKEY; OKEY !!!!!!!!!!!
Samtal med mig själv idag på morgonkvisten.
Mitt BÄTTRE JAG vann :)

ALLTID MAMMA.

Det är konstigt men hur gamla ungarna än blir, så slutar man man inte att oroa sig för dem. Men det är väl för att man älskar dom. Jeanette ligger nu inlagd på Västerviks sjukhus sedan i fredags kväll för lunginflammation, med antibiotikadropp och syrgas. Helst skulle jag ju vilja vara där, så jag har koll på henne och så att jag kan hålla lite koll på vården också. :) Tyvärr så har jag ju en del erfarenhet av såna åkommor. Men den stora halkan har ju drabbat oss, så hon vill inte att jag ska ge mig ut på vägarna. Och lika bra är nog det för hon skulle nog inte orka med mina besservisserfasoner, som jag kan visa ibland. ( jo då, jag är allt medveten om att jag har mina fel o brister. Jag har en väninna som är likadan och passar på att ge vårdpersonalen order när hon besöker mig. Tack vare det så har hon en gång räddat cirkulationen i ett ben på mig. Tror ni vårdpersonalen gillar oss ? :):( Love you Majlis !!! )
Som tur är kan man ju numera hålla kontakt per telefon, även när någon ligger på sjukhus. Så det enda jag kan göra är att tänka på henne och hoppas att det snart vänder, så hon blir bättre.
Det har varit så mycket helger nu, så jag börjar att känna mig "göralös" och rastlös. Visst är det skönt och mysigt med helger, men nu ska det bli skönt när det blir vardag igen och diverse aktiviteter sätter igång igen. Idag när termometern visade på plusgrader, så var det nästan så det kändes som lite vår i luften.
Håll tummarna för Jeanette, med mig !!!!!!