LIVETS YTTERLIGHETER OCH LITE ANNAT.

Har ni tänkt på att våra liv hela tiden är fyllda av ytterligheter. Den ena stunden är fylld av sorg och i nästa stund tar glädjen över. Och ibland kan glädje och sorg blandas i all sin förunderlighet. Men det är väl så livet ser ut för de flesta.
Den här helgen har varit sådan. I fredags tog vi adjö av min morbror vid en fin och gammaldags jordbegravning. Vi höll oss med egen musik i kyrkan och vid minnesstunden, vilket gjorde den särskilt personlig. Det var en av mina kusiner och hennes båda barn som framförde både orgel-piano och gitarrmusik samt sång. Ett varmt tack till dom. Det var en sorglig dag, samtidigt som det var roligt att träffa släktingar som man sällan ser annars. Mitt i sorgen så skrattade man, vilket kändes motsägelsefullt.
Lördagen gick i glädjens och frosseriets tecken, då vi hade julfest för DHR:s medlemmar på Annas kafe här i Horn. Vi blev underhållna med julsånger av kafeets duktiga och musikaliska personal, förutom att vi blev serverade ett litet julbord. Så vi fick spis till både kropp och själ. Det är inte alla näringsställen, som kan erbjuda både och. Dessutom var det lotterier och så gjorde förstås tomten ett tidigt besök hos oss. Usch så otäck han var !!!
För övrigt har helgen varit fylld av lite adventsförberedelser. Stakar, stjärnor, ljusslingor. Ja jag vet inte allt som man plockar fram ur gömmorna så här års. Idag var Berth och jag ute i skogen och hämtade en liten, liten gran till verandan. Precis när vi fått upp ljusslingan och allt såg så mysigt ut, så slockande den. ATTANS !!! Så det blir att handla en ny imorgon.
Den kommande veckan verkar bli ganska lugn och stilla. Inga måsten eller ytterst få i alla fall.

SKÖNT ATT BARA VARA IBLAND.

TIDEN SPRINGER IVÄG.

Oj, vad tiden går fort. Nu är det åter igen helg. Nästa helg är det första advent, så jag har börjat julstöka lite. Vi ska nog inte vara hemma på julafton i år, men det är ju många helgdagar ändå och vid den här tiden på året är det ju vissa saker, som man bara inte vill vara utan. Det är skönt att börja tidigt, så man kan ta det lite lugnt och bara njuta dagarna närmast jul. Var i V-by en dag och handlade några julklappar och lite annat nödvändigt, som filofax t.ex. Dags för det. Så jag kan hålla ordning på mig själv. Försöka i alla fall. I onsdag fick jag ihop 105 köttbullar och idag har jag bakat lussekatter och saffranslevar. Det blev några bullar också, när jag ändå hade mjölk och jäst över, för det fanns inte många kvar i frysen. Så nu är jag nöjd med mig själv och ganska trött i mitt reservdels-ben.
Imorgon har jag planerat att göra hemgjord fläskkorv. ( dom köpta är bläää ) Ett måste för barnbarnet på julbordet. Det kommer nog en önskan om kåldolmar också. Han ska fira tillsammans med en kompis i år. För första gången. Snyft!!!! But Thats Life. Jag får väl skicka med honom en korv och några kåldolmar. Tycker ni jag skämmer bort honom? Ni har så rätt så. Det gör jag nog. Jag brukar jag åka runt i Horn och ge bort några korvar också.
På söndag ska vi till en bonus-sonhustru och fira hennes 30-årsdag, så då sammanstrålar väl hela den sidan av släkten.

Såg ni att solen tittade fram idag ? Det kändes som en vårdag ute. Helt ljuvligt !!

SORG IGEN.

Jag skrev för ett par veckor sedan att Oma och jag varit och hälsat på min morbror som var rätt så klen. Han somnade in lugnt och stilla och fick sluta sitt liv i morse. Det var nog skönt för honom, när han ändå kände att livet inte hade något mer att ge honom, utan bara var en plåga och han sa när vi var där, att han kände att det gick mot slutet. Men saknaden kommer att finnas, när vi kommer till Smultronstället och ingen morbror finns där. Det har varit så många som gått bort runt oss det senast 1½ året, så man orkar inte att ta det till sig längre. Det känns som om jag skjuter det tillbaka, långt bort i huvudet för att över huvud taget klara av all smärta. Det är väl en överlevnadsstrategi som kroppen tar till.

För : Man får inte låta sorgen bestämma över ens liv. För då har man ju inget kvar att leva för. och då kan man ju lika gärna dö själv. Man får inte glömma att livet, även i det lilla, har så mycket kvar att ge och att sorgen är en naturlig del i människans livscykel.

Ha en bra natt alla.

SOVMORGON.

Ingen bra dag idag. Försov mig, så jag kom inte iväg på vattengympan, som jag längtar efter hela veckan. Vaknade vid den tiden, då jag egentligen skulle satt mig i bilen. Det hade varit en intensiv helg, så jag bara stupade i säng i går kväll, utan att komma ihåg att ställa om väckarklockan. Inte bra, inte bra......

Så det blev motion genom lövkrattning i stället. Det ständiga hösttvånget..... Ja, jag vet att det är bra för gräsmattan, att låta lövet ligga kvar. Men inte allt för tjockt, för då kan mattan mögla. Så det så !!!........Mina onda armar, rygg och dåliga lungor gillar inte sådana sysslor, men man får inte lägga sig ner och tycka synd om sig själv. Det är bara att kämpa på. Det måste göras och det känns så skönt nu när det är gjort. Det är skönt att vi har tagit ner tre träd, så det inte blir så mycket att kratta. Lägger alltid lövet på trädgårdslandet, så maskarna ska få lite mumsmums till vintern och jorden näringstillskott.

Jag skrev så mycket igår, så nu får det vara slutpladdrat för idag.

TJURIG !!!

Jag har inte författat något på ett tag, för jag är tjurig ! Har som ni vet köpt en kamera, tagit kort och nu kan jag inte överföra dem till datorn. Attans !!! T.o.m. den yngre generationen som jag tagit till hjälp, har gått bet. Så nu blir det reklamation !!!! Jag har tagit så fina bilder bl.a. på mina systerdöttrar och barnen, som var och hälsade på Oma i helgen och även tittade in till mig ett par timmar. ( men nu får jag nöja mig med gamla bilder, snodda från andra. Ursäkta) Hur som helst så var det jätteroligt att träffa dem och se hur ungarna utvecklats och vuxit. Tyvärr blir det inte så ofta vi ses och jag längtar efter dom, när vi inte kan träffas.
I går hade vi vår årliga auktion i DHR. Alla hade hjälpt till på olika sätt. genom att baka, sy, ysta, fixa lotterivinster och göra ostkakor. mm. mm.-Själv hade jag bakat 4 fillimpor och 4 mjuka pepparkakor. Det är mycket arbete som är nerlagt av våra medlemmar, för att alla ska få en trevlig eftermiddag och ett litet tillskott till föreningskassan. OCH SÅ BLIR VI BESTULNA !!! 1000:- försvann ur kassan. Så obehagligt !! Att inte folk skäms, när det är en ideell förening, som kämparför att förgylla vardagen lite för de handikappade. FY SKÄMS!! Man blir så ledsen och besviken på människosläktet. Så jag började söndagen med att polisanmäla det hela. Vi får väl aldrig tillbaka pengarna, men man kan ju inte bara finna sig och låta det bero.
För övrigt har veckan varit relativt lugn med vanliga veckosysslor och så var jag på anhöriggrupp den här onsdagen också. Vi fick lära oss lyftteknik. Som tur är så är jag inte utsatt för sådana påfrestningar, så att jag behöver den kunskapen. Men det är ändå roligt att träffa alla och lite småprat hinner vi ju utbyta också.
Idag åkte Berth och jag till Gamleby, där vi mötte upp Egon.Han fixade fjäderbenen på bilen, som blivet påsynat. Fjäderben ???? Nu vet jag i alla fall var dom sitter. Fniss.......Sedan tog vi sällskap till Monte Cristo och åt en riktigt god middag. Oh, yes !!!! Så där god så man vet, Aaahhhhaaa, att smaklökarna njuter till fullo. Ibland måste man unna sig lite extra. Det var mysigt att få rå om " lilleman " några timmar och han var på sitt mest charmerande humör.Kul, kul!

Skönt nu har jag fått skriva av mig lite igen !

Ett tag sedan sist.

Nu är det ett tag sedan jag satte mig ner för att skriva av mig lite, men jag gick ju i ide när snön kom förra vecka. Men nu har jag tröttnat på det livet och vaknat till igen. Nej ärligt talat har det nog varit skrivkramp...eller bloggkramp, kanske det heter.
Har det hänt något sedan sist då ? Jag har ägnat mig åt lite familjeliv. En dag så hämtade jag och Oma upp en moster i Skeda Udde och åkte vidare för att hälsa på morbror på ett äldreboende i Lambohov. Det var så länge sedan vi träffade honom. Han har också ett litet hus på vårt smultronställe och kom alltid och hälsade så glatt, så snart vi parkerat bilen. Vi saknar honom där. Han sitter nu i sin rullstol och har blivet så liten och klen och han orkar inte längre åka till sin älskade stuga, men han längtar dit så mycket. Ibland är det tungt och ensamt att bli gammal. Det är också tungt att se sina kära tappa krafterna och livsglädjen. But, that`s life och helt naturligt, men inte lättare att se för det.
Vi stannade till vid minneslunden och "sa hej " till syrran genom att tända ett ljus. Min väninnas son, Micke fick också ett hej. Både Micke och kära syster lämnade oss alldeles för tidigt. Syrrans och hans minneslöv hänger bredvid varandra. Det började skymma och var så vackert med alla blommor, kransar och ljus. Man fylls av en sådan frid, när man stannar upp där en stund. Oma och jag unnade oss sedan en enkel middag i Kisa, på hemvägen.
Det har ju också varit Fars Dag, så Berth stannade i lägenheten över helgen, för att barnen skulle ha lite närmare om de tänkte fira honom. Jag åkte till honom vid lunchtid och kom inte i väg hem, förrän framåt kvällen. När jag stod färdig att åka hem, så dök det varje gång upp ett "barn " till med familj och så blev jag kvar. Carita, Berths dotter hade gjort goda smörgåstårtor, så vi behövde inte tänka på något. SKÖNT !!!!
Och idag har det som vanligt varit träff med mina trevliga "tanter" och " farbror" i bassängen. Vi har "kampat ihop " åtskilliga år nu och kommit varandra nära och bekymrar oss, om någon inte dyker upp. Fixade också en scharf till Omas nya kläder. Hoppas att hon blev nöjd med den, annars får det väl bli byte nästa V-by-resa.
Och sedan det viktigaste av allt: Jag är så glad att min systerdotterson ( finns det något bra uttryck för det ) klarade sin stora operation förra veckan så bra. Tuff kille!!! Ska bli kul att träffa er i helgen. Hoppas att det "går i lås"

Nu får vi se om jag går i ide eller får bloggtorka igen. Tills dess...Ha det bra alla!!!!

FY SJUTTON !!!!!

Nu har vintern kommit. Alldeles vitt ute. När jag åkte till Kisa vid lunchtid, så började det snöa så smått och när jag åkte hem vid fyratiden, så snöade det fortfarande, +- 0 grader på vägbanan och snöeländet låg kvar på vägen. Vilken tur att jag fått på vinterdäck. Men jag tog det ändå lugnt på hemvägen.
Jag har varit i Kisa, för vi är några stycken som försöker starta upp en anhörigförening, för de som vårdar sina nära och kära hemma eller på annat sätt har ansvar för en sjuk, handikappad eller äldre anhörig. Det är viktigt att få träffas, utbyta erfarenheter och få stöd. Vi behöver även en förening för att kunna framföra våra önskemål och krav till våra kommunrepresentanter. Så vi har tagit våra första stapplande steg idag, med lite planering för ett ev. genomförande nästa år.
Nu går jag i ide!!!

UTE PÅ VIFT.

Har legat lågt med bloggen ett par dagar, för jag har varit ute och farit lite grann. Direkt efter vattengympan igår, så fick jag äntligen mina glasögon fixade,. Så nu ser jag både det jag vill se och inte se. Sedan åkte jag till Ankarsrum för att hälsa på Jeanette och Lars och för att få se deras nya hus för första gången. Det var litet men dom hade fixat till det så mysigt, och dom är ju bara två därhemma numera, så det räcker bra till för dom. Blunder lade som vanligt beslag på mig, så snart jag kom innanför dörrarn. Vi gjorde inget speciellt utan umgicks bara med varandra och hade det mysigt ihop och pratade igen allt som vi missat den tiden vi inte setts. Mycket bla, bla, bla och fniss blir det. J. bjöd på tacos på kvällen. Smaskens. !!! Det blir inte av att man lagar till det själv. Idag gick vi upp tidigt, för J. skulle till vårdcentralen. Köpte färska frallor på hemvägen, så det blev en smarrig frukost. Det är så mysigt att vara hos J. Hon skämmer bort mig och t.o.m. servar mig med kaffe hela tiden. Vilken tur att vi är kaffekärringar båda två. Var hemma i vardagen igen vid 3-tiden.

Ses imorgon ! Kanske !!!