VECKORNA SPRINGER IVÄG.

Oj, vad tiden går fort, Snart är det vår. Jag tycker mig redan märka att det är ljust lite längre på eftermiddagarna. Eller är det för att jag så gärna vill tro det. Nu har jag i alla fall plockat bort julen för den här gången. Det sista, granen och adventsstakarna plockade vi ner idag. Det blev så mörkt där granen har ståtat i all sin ljusprakt.
Dessa dagar handlar våra tankar mycket om den stora katastrofen på Haiti. Det är så fruktansvärt, så vi med våra förstånd inte ens kan föreställa oss, hur dessa människor lider. Jag känner ett stort illamående, när jag konfronteras med alla hemska bilder och rapporter. Och inget kan man göra, förutom att skänka en slant.
Det blir ingen vattengympa den här måndagen heller. Nu har det varit tjurigt ett tag att komma iväg. Berth har äntligen fått en tid på karedeologen i morgon och då måste det naturigtvis prioriteras först. Lite nervöst känns det, för vad dom ska säja. Det känns så tungt när en närstående bara blir sämre och man inget kan göra. Hoppas att dom har någon lösning, för att göra det lättare för honom med andningen och syreupptagningen.
Klarar inte av att få ner något mera på pränt idag, när det finns så mycket viktigare saker att tänka på.
Inte ens ett ordstäv eller ordspråk kommer jag på.
Jo, kanske : Det sista som överger människan är hoppet.