I regel så försöker man skriva lite glättiga bloggar. Nu ska jag frångå det och istället skriva om lite allvarliga och tunga frågor. Som ni kanske minns, så följer jag ett antal bloggar, bl.a. cancerbloggar. Där möter man så många modiga människor, som verkligen kämpar. På något sätt så verkar det som om när man ser sanningen i " i vitögat" så finner man sig i sitt öde och finner acceptans och glädje i det lilla. Så upplevde jag det också innan min syster gick bort. Jag kände ett lugn och en vila i hennes närhet och hon försökte göra det hon älskade mest, ända in i det sista. Jag var full av beundran för henne.
Det hemskaste är när cancermonstret tar föräldrar ifrån sina små barn eller inte låter unga människor växa upp. I de bloggar jag följt ( ja, jag får skriva i dåtid för vissa ) är det bl.a. två småbarnsmammor som har fått ta farväl av sina barn. I ett fall en 4-barnsmamma, med barn mellan 10-1 år. Även lilla Tilda, 9 år har fått slippa sina smärtor strax innan jul och Tildas cancerresa har hennes starka mamma delat med sig av till oss. Var får alla utsatta sin styrka ifrån ??? Jag kan inte förmå mig att ta bort bloggarna, på de som förlorat sin kamp, från min favoritlista. Det känns som om jag inte kan radera dom, för de lever ju kvar hos sina nära och kära. Istället har de hamnat under rubiken R.I.P. Under året har jag omskapat bloggnamn och har nu R.I.P. 1 - R.I.P. 7. Livet är inte alltid rättvist.
Varför skriver jag om det här ? Kanske för att jag själv har behandlats för cancer 0ch för att jag inte har någon här hemma, att prata med det om, just då, när tankarna far iväg.Nu har jag snickrat på det här inlägget, till och ifrån, sedan igår kväll. Undrat, ska jag skicka iväg det eller inte? Kanske nöja mig med att skriva för min egen skull och låta det ligga kvar under utkast. Men, so what, nu klickar jag på publicera. Allt behöver inte alltid vara så tillrättalagt.
Inför det nya året, vill jag önska att man hittar ett effektivt botemedel mot detta monster som drabbar alla unga som gamla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.JPG)
hej kinna,och tack för dina tänkvärda tillbakablickar,detta satans gissel som cancern innebär med resor behandlingar,våndor överfrisk eller fortsatt sjuk,jag har följt en jaktkamrat till sista vilan,och nu sist så var jag med och bar min syster till detta svarta hål och lämnade henne där,alldeles för tidigt.nej nu ser vi detta år som kommer med tillförsikt,hoppas borgarna blir lite mänskligare eller tar sitt förnuft tillfånga och lyssnar på folket,själv hoppas jag väl att få vara frisk och utveckla fisket och naturen med mina barnbarn,även ungdomsarbetet i jaktskytteklubben hoppas jag mycket på,och det ger mej så mycke tillfreds att det är svårt att betygsätta,2012 är även lite av ett jubeleum.förtiofem år sedan jag träffade min underbara hustru,lustigt att hon stått ut men det finns väl nåt som håller ihop.detta var lite av mina tankar önskar dej och alla kring dej ett gott nytt år k-e
SvaraRadera