UPPSSSSS - VAD HÄNDE ?

Ena dagen är jag på besök på lungmedecin och allt är bra, med syreupptagning och allt. Så går det några dagar och allting vänder - snabbt som sjutton - utan förkylning ens en gång och just det gör mig lite bekymrad.
Hämtar tidning - fuktigt ute - täpper till - försöker behandla själv ett par dagar - lite bättre - kan inte sova, täpper till mer och mer - larma - hemtjänst - 112 - räddningstjänst och ambulans - akuten - -kämpar för luft mer än någonsin tidigare - lungmedecin - konstanterad luftvägsinfektion - orkar inte mer - får en mask med syre som trycks ner i lungorna med undertryck och kan äntligen slappna av. SOMNAR och sover helt utmattad hela natten med mask och allt, som blåser och susar o brusar. Då är man trött.
Den här gången hade de iaf. plats för mig på rätt ställe, där de kan min sjukdom och vet vad som behöver sättas in. ( förra gången hamnade jag på MAVA - ingen höjdare ) Personalen på Lungmedecin är helt underbar och läkaren jag fick, verkade ha all tid i världen för just mig och rapporterade undersökningsresultat direkt. De erbjuder sig att hjälpa till med att duscha och tvätta hår. ( jag har haft vänner som legat inne på andra avd. och inte fått någon hjälp, inte ens på en vecka och som jag försökt hjälpa när jag varit på besök.) De tog mig t.o.m med i rullstol, när jag behövde grejer från apoteket, istället för att gå själva, fast det hade gått så mycket fortare. Nyttigt att komma ut och se något annat, enligt dom. Fick även kontakt med både sjukgymnast och kurator utan att be om det.En dag bakades det t.o.m. kladdkaka, som serverades med grädde till em-kaffet.
Efter att det har känts som en brant,stor och tung uppförsbacke bara av att gå på toaletten, så börjar det nu efter 5 dagars inläggning och och 3 dagar hemma, kännas riktigt skapligt. Nu är det "bara" att bygga upp nya krafter igen. Enl. expertisen, så tar tydligen kroppen ordentligt stryk av en sån här omgång. Så jag försöker vara lite nyttig här hemma och röra på mig, omväxlande med en tupplur då och då. Idag har jag faktiskt orkat att åka till V-by och köpa batterier och färgpatroner. Så nu kan jag sitta vid datorn och jobba ifatt lite av vad jag missat av mina föreningsuppdrag. Det är hopp om livet igen, mina vänner !!!!!!!!
Den det varit mest synd om är lilla Kajsa Kavat, så har varit så ensam. Min underbara granne har pysslat om henne med mat och sällskap, men när jag väl kom hem så släppte hon mig inte med ögonen på hela kvällen Och jag blev väckt ett flertal gånger på natten av en liten varm kropp, som lade sig på min mage.
En sån här sak känns lite traumatisk, men när jag får sätta det på pränt, så sjunker det undan lite. Bra va !!! Kuratorn sa , att eftersom jag tycker om att skriva, så ska jag använda mig av det, för att bearbeta det som händer i livet. Eftersom man inte lämnar ut allt i en blogg, så kan jag ha ett litet skrivbordsalster, alldeles för mig själv , för att spy ut frustration, sorg, oro och annat i.
Citat ( igen då :-) Hoppet driver oss alltid framåt och säger att i morgon ska det bli bättre.