ÄNGLAVAKT.

Idag har jag som vanligt varit på min obligatoriska vattengympa. Väglaget var inte det bästa. Men man får ta det lilla lugna. Bättre att komma sent, än att inte komma alls. Starta lite tidigare hemifrån är också en god ide.
Allt gick bra på vägen in till V-by. Men när jag var på väg hem , strax efter Gullringenskorset, kom en röd Volvo och körde om. Den hann lagom om, så fick den sladd på ekipaget, jazzade över båda vägbanorna, körde in i ett vägräcke, snurrade 2 varv för att sedan åka ner i ett brant dike, på andra sidan vägen. OCH MITT I DETTA VAR JAG !!!!!!!!! Jag hann tänka h-e-l-v-e-t-e och i-n-t-e n-u i g-e n och klarade av att stanna lugnt vid vägkanten utan att bli rammad. Jag hade bara att gå rakt över vägen, för att kolla hur det hade gått. Man väntar sig ju det värsta. När jag öppnade passagerardörren kom det en liten ung tjej utkrypande, den vägen. Oskadad tack o lov, men lite chockad. Ringde 112 och genom dem, så ordnades det med bärgare till platsen. Tjejen var ganska upprörd, så jag stannade hos henne tills bärgarna var i antågande. ( när jag gick tillbaka över vägen, kände jag hur halt det var. Glashalt ) Slutet gott, allting gott. Jag kände mig lugn hela tiden, men när jag kom hem och ringde och berättade för Jeanette, började jag skaka och frysa. Så det var bara att krypa till sängs en stund och nu är jag okey igen.
Vid ett sånt här tillfälle kommer känslorna tillbaka, som jag kände när jag var med om min egen stora bilolycka.
Men någon höll väl sin hand över mig idag. Någon som kanske tycker att jag har något mera kvar att göra här i livet.