SORG IGEN.

Jag skrev för ett par veckor sedan att Oma och jag varit och hälsat på min morbror som var rätt så klen. Han somnade in lugnt och stilla och fick sluta sitt liv i morse. Det var nog skönt för honom, när han ändå kände att livet inte hade något mer att ge honom, utan bara var en plåga och han sa när vi var där, att han kände att det gick mot slutet. Men saknaden kommer att finnas, när vi kommer till Smultronstället och ingen morbror finns där. Det har varit så många som gått bort runt oss det senast 1½ året, så man orkar inte att ta det till sig längre. Det känns som om jag skjuter det tillbaka, långt bort i huvudet för att över huvud taget klara av all smärta. Det är väl en överlevnadsstrategi som kroppen tar till.

För : Man får inte låta sorgen bestämma över ens liv. För då har man ju inget kvar att leva för. och då kan man ju lika gärna dö själv. Man får inte glömma att livet, även i det lilla, har så mycket kvar att ge och att sorgen är en naturlig del i människans livscykel.

Ha en bra natt alla.