ONDSKAN.

Det känns som om solen försvann bakom ett mörkt moln. Som om glädjen plötsligt togs ifrån oss. Så ofattbart och omöjligt att förstå. Tragedin i Norge....
Hur kan en människa tro att han har rätt att bestämma över så många människors liv. Bestämma att de levt färdigt och mörda dem. T.o.m. skjuta dem en andra gång, helt kallblodigt för att förvissa sig om att han lyckats i sitt uppsåt.
Vad hade han för rätt: Att bestämma att djup sorg skulle drabba så många närstående till dessa ungdomar. Ungdomar som hade mycket kvar att ge och uppleva.
Vad hade han för rätt: Att ge de överlevande ungdomarna minnesbilder, som kommer att leva kvar inom dem i all framtid.
Tror han att han är gud ? Han är naturligtvis sjuk och har fastnat i en människofientlig ideologi och sådant kan vi tyvärr inte helt skydda oss emot.
Det har varit svårt att hitta någon glädje den här helgen, men man måste ändå gå vidare med livet. Det här var en sjuk, ond människa. Vi får inte glömma alla människor som ger glädje och kärlek varje dag och dessa är ändå så många flera.
Dagens citat: Bakom mörkret skymtar alltid ljuset. Man måste tro på det, för att orka leva..........

NATURENS KRAFTER.

Klockan är 21.30 och det är fortfarande 23¤ varmt ute. Helt fantastiskt, men inte alls skönt p.g.a. den höga luftfuktigheten. Inget för oss med lungproblem. Så det blir mycket flås, suck, stön och stånk. Den gånga natten visade naturen sina krafter och då är vi små människor helt utelämnade. Men det är ändå ett fantastiskt sceneri. Vet inte när det åskade så dant sist och på en kort stund kom det 25 mm. regn. Jag trodde att det skulle rensa luften och vi skulle vakna upp till en frisk och klar dag. Men icke :-) Kanske får vi en omgång till. Hoppas nästan på det.
Nu till något helt annat. Jag har gått upp 3 kilo. Hur många är glada över det då ? Jag tycker inte själv att jag har varit så tunn. Men det har bekymrat personalen på lungmedecin att vikten fortsatt neråt. Så nu ska dom väl bli nöjda när jag kommer på nästa halvårskontroll. Det är jättekonstigt att kunna stoppa i sig vad jag vill och svårt också eftersom jag aldrig varit "stor i maten" Istället har jag tidigare fått hålla igen och bantat bort några kilo varje vår. Jag går nämligen i ide varje vinter och förbränner inte så mycket :-) Så chokladmonstret kan leva sina glada dagar nu. Jag alltså.
Natti, natti !!!!!!!

TILL OCH IFRÅN VÄDER.

Konstig sommar det är. Efter att den stora värmeböljan försvann, så har det ibland varit alla väder på en dag. ( ja inte snö. DET vore ju för jäkligt) Ska man åka någonstans, så gäller det att gardera sig med kläder av alla de slag. Men tack och lov, så är det riktigt varmt 0ch skönt de flesta dagar, även om inte solen skiner.
Jaha, då har vi efter gängse umgängesnormer avhandlat vädret. Då ska man fråga hur det mås: Jo,tack som vanligt numera. Blir lätt andfådd och "jämna plågor". Men jag mår alltid bättre på sommaren, då det är varmt och skönt och det går att vistas utomhus.
Nästa samtalspunkt: Hänt något av värde ? Inte så mycket. Alla är upptagna med sitt, så här i semestertider.Förra onsdagen var jag och två till inbjudna till en fin vän. Vi fick kräftsoppa ( så j....la god ) med gott bröd till och därefter ostkaka, grädde, jordgubbar och kaffe förstås. Gott kan ni tro och det är så skönt att ibland få sätta sig vid dukat bord. Det är jag inte bortskämd med. Vi fick några trevliga timmar tillsammans. Igår var DHR på Kröngården och festade runt lite där också och njöt av den underbara utsikten. För övrigt rullar dagarna på med de vanliga inomhus och utomhussysslorna, avbrutna av stunder i solstolen. Där jag allt som oftast tar en liten lur. Problemet blir tyvärr att jag inte kommer isäng på kvällarna efter såna små avbrott. Lite extra pyssel med blommor och post har jag, eftersom en granne är inlagd på US. för en längre period och jag försöker hålla ställningarna.
That`s all for today. Inte mycket, men en sommarvecka har ändå sprunget iväg.

Att inte "platsa" - passa in.

HU, vad mörkt och dystert det är idag. Vart har sommaren tagit vägen ? Förhoppningsvis har den bara tagit en liten paus.
Så jag sitter här och funderar på livet och på hur jobbigt det kan vara för somliga. Jag är ju engagerad i anhöriggrupper och i en anhörigförening och får då höra berättelser från anhörigas vardag. Förutom att det är tungt att vårda en anhörig, som kanske är dement eller rörelsehindrad, så är det som ständigt återkommer i människors beskrivning - ensamheten. Man kanske har haft många vänner och bekanta och livet har varit fyllt av sociala aktiviteter, men plötsligt så "platsar" man inte. När man som bäst behöver dessa kontakter, så drar de sig undan. Inte alla, men faktiskt och tyvärr de flesta. När den respektive inte längre är "fit for fight" varken psykiskt eller fysiskt, så försvinner umgänges kretsen.VARFÖR ? DET ÄR SÅ SORGLIGT....Är det för att man inte går och springer lika fort som tidigare eller är det för att man inte längre hänger med i samtal, ja rent av inte kan tala längre. Blir människor rädda och vet inte hur de ska bete sig eller är det bara besvärligt att umgås med såna människor. Jag tror att det ofta, beror på rädsla, allra helst när det handlar om demens. Vad ska jag säja? - tänker många. Prata på som vanligt! Om personen svarar fel eller inte kan svara alls, så vad gör det ! Du har iaf. visat att han-hon fortfarande existerar och har ett värde och inte minst den anhörige sätter värde på det. Somnar din gäst, so what, den anhörige har kanske fått en fin stund med sina vänner. Barn somnar, bajsar på sig och kan ställa till lite oreda ibland och dom får följa med bort. Vad är skillnaden ? Men glöm inte heller bort att den anhörige behöver andningshål. Hjälp till att fixa "barnvakt", så att den närstående kan få egentid. Guld värt i en tung situation. Glöm inte : Det här handlar inte bara om gamla människor !!! Det finns många i alla åldrar, som på något vis är handikappade.
OJ, vad det blev mycket pekpinnar och besserwisser fasoner !!!! Men varav hjärtat är fullt, talar munnen och i det här fallet pennan.

UNDERBARA SOMMAR !!!

Hej ni fina !!
Nu har det varit några såna där underbara, varma kvällar, som man längtar efter resten av året. Det är 27 grader på köksfönstret och tyvärr lika mycket inne, men man får ta det onda med det goda. Jag har varit ute i kvällsvärmen och plockat jordgubbar och mina fingrar är röda av den härliga köttsaften. Men gubbarna börjar att " sjunga på sista versen " Tyvärr är det svårt att komma till ro och sova, när det är varmt och ljust så länge. Men jag är ju priviligerad och kan ta en lur dagtid, när jag så behagar. Om man nu är priviligerad, när man är hemma p.g.a. sjukdom. ( tog en lur på 2 tim idag framåt kvällen, när Berth återvänt till Kisa. Utomhus förstås. ) Man måste försöka göra det bästa av situationen man befinner sig i. Annars får ju livet inte något värde. Jag är på benen iaf och huvet hänger med också ( tror jag iaf ) Säj till annars...........
Igår var det den årliga Hornmarken. Men gubben och jag hoppade över den i år. Vi har svårt med orken när det blir SÅ varmt och jag råkade ut för ytterligare en liten åkomma, som gjorde att vi var hemma och gottade oss i skuggan . Dumt att plåga kroppen i onödan. Så vi frossade i våfflor här hemma istället.
Ha det fortsatt skönt i sommarvärmen !!!!!!!!

Tänkvärda ord skrivna av Anna, 29 år som lever med obotlig cancer.

Att vara stark är inte
att aldrig falla, att alltid veta, att alltid kunna...
Att vara stark är inte
att alltid orka skratta, att hoppa högst eller vilja mest...
Att vara stark är inte
att lyfta tyngst, att alltid komma längst och först eller att alltid lyckas.....
Att vara stark ÄR
att leva livet som det är, gå igenom svåra perioder, acceptera det, att falla till botten, slå sig hårt och alltid komma igen.
Kramar !!!!!!!!!!!

VÄNDA BLAD.

Idag var det dags att vända blad i almanackan igen. Ny månad och sommaren bara rusar iväg. Tänk om man kunde stanna upp tiden, så vi fick ha sommar länge, länge. Även midsommaren har firats sedan jag satt här och skrev senast. För vår del firades den i lugn och ro. Midsommarafton så åkte vi halva Åsunden runt ( nästan iaf ) och stannade vid det blå bordet, vid Gumhem med utsikt över Åsunden . Där plockade vi fram fikakorgen. På midsommardagen åkte vi till Björkviken och hälsade på J 0 L som tillbringade helgen där med J:s syster o hennes familj. Mulet o regnigt när vi kom dit, men lagom när vi åkt ner till sjön, så kom solen fram. Träffade en moster och 2 kusiner där. Kul, för det var länge sedan vi sågs.
För övrigt har jag varit ganska lat i veckan, bara gjort det nödvändigaste och njutit av det fina vädret.
Idag har jag blivit lite bortskämd och blivit bjuden av grann"flickorna" på Kinarestaurang i V-by. Det var en försenad 60-årsmiddag. Det är så mycket som kommit emellan, bl.a. sjukdom och annat . Men bättre, sent än aldrig..... SÅ SMARRIGT !! Dom hade buffe, med massor att välja på. Snacka om beslutsångest, för man orkar ju inte att smaka på allt. Får väl gå dit flera gånger och smaka på resten.
Jag är utan TV. Den pajade för ca. 1½ vecka sedan och är på lagning. Saknar den faktiskt inte, utan pysslar med så mycket annat istället. Jag skulle nog sakna den mera om det vore vinter. Men idag skulle jag velat följa riksdagsdebatten om sjukersättningen och arbetslöshetsersättningen. Det är så många som far illa idag, så det behöver - måste bli en förändring. Det sparkas på den som redan ligger!!! Det konstiga är att om alliansen skulle bli nedröstad, så behöver de inte följa det, utan kan bara ta det som en rekommendation. Jag fattar nada!!! (Att jag skrev alliansen med små bokstäver, var helt o fullt medvetet )
Nu är det bara att se vad helgen har i sitt sköte. Hoppas att alla som läser får en fin helg.